När ville jag bli Conceptare? Del 2

Illustration: "Did he just watch me poop?" Photoshop CS5 & Cintiq 12WX
 
 
 
Efter studenten så hade jag rätt mkt ångest och motivationen va så gott som noll. Kände mig så golvad av avslagen och inget gick bra kändes det som.

Mer om det en annan gång.

Tillbaka till tonårstiden: Jag blev mer och mer medveten om att alla animerade filmer som kommer ut varje år, görs faktiskt av riktiga människor. Nånstans i världen så sitter det folk i studios och har det där som ETT JOBB! De ritar coola saker for a living! Och sen syns de i TV och på bioduken?!

Tankarna om ett sånt jobb i framtiden började gro i bakhuvudet på mig. Jag visste att jag ville, men hade inte en susning om hur man kommer dit. Det kändes som om alla satt i stora mystiska USA, ett fjärran land som inte ens fanns på riktigt. Typ ett Narnia, du måste hitta en magisk garderob för att komma dit. Kändes sjukt omöjligt helt enkelt..

Men sen, när jag var 19 så fick jag nys om en 3D utbildning på nackademin( haha känns som ett spronsrat inlägg, men det är det faktiskt inte! ;) )
Skillnaden här var att det va en yrkesutbildning som faktiskt förbereder en ut i arbetslivet. Man måste praktisera, man knyter nya kontakter redan under skoltiden och får världens försprång om man verkligen lägger manken till.

I början så fick jag total hybris.
Jag ville kunna allt. Tecknandet hamnade tyvärr lite i skymundan och jag hade haft en smärre inspirationstorka en längre tid.. Lusten att skapa kom ändå tillbaka samtidigt som jag fick lära mig 3D, animation och andra grejer. Via den utbildningen och folket jag träffade där så blev vägen till ett film/reklamjobb mkt tydligare.

Men jag hade som sagt glömt av tecknandet lite.. Eller tja, jag kände mig småkaxig och lat. Jag tog 2D konsten för givet under den här tiden och började tänka i nya banor.. jag ville bli animatör istället! Det va mkt ballare.

Eller?



Fortsättning följer ;)

 
- Andrea

Kommentarer
Postat av: Elin

Åh vad spännande att få läsa din historia, ser fram emot fortsättningen! Jag har inte många specifika förebilder inom den grafiska världen utan brukar inspireras av enskilda verk, men som du kanske minns fastnade jag för dig vid första besöket på den här bloggen, din känsla för ljussättning och form är ju helt outstanding! Som den grafiska designstudent jag är vet jag dessutom hur tufft det är när inspirationen tryter.. blir så imponerad av dina kreationer och av hur driven du är. Inspiration på högsta nivå!

(oj vad långt detta blev.. exalterad. hahaha)

Svar: Tack, va kul att du tycker det :D Och shit vilken komplimang! The pressure is oooon haha ;D Usch ja, alla kreativa människor kan nog känna igen sig i det där med att ha ups and downs, då e det skönt att få ta del av andras historier och inse att det inte fanns några hemligheter för att ta sig igenom, bara sjukt mkt envishet.
Ska göra mitt bästa för att fortsätta inspirera! Kram! :)
Noukah

2013-05-03 @ 13:05:53
URL: http://piggelinen.blogg.se
Postat av: Viktoria

Jag håller med Elin där uppe! Du är oerhört inspirerande och det är kul att höra din historia. Själv älskar jag att teckna, men jag skulle inte vilja jobba med det. Däremot har jag jobbat som fotograf och det är ju inte helt avlägset :)

Svar: Tack så mycket :D Blir jätteglad av att det uppskattas. Foto är ju inte alls avlägset som du säger :) Jobbar du inte med det längre? Och har du nån speciell nisch?
Noukah

2013-05-03 @ 21:40:10
URL: http://worriedshoes.blogg.se
Postat av: Viktoria

Du är en av mina favoritillustratörer, sug åt dig allt du kan! ;D

Nej, jag jobbar inte med det längre. Efter fem år på samma arbetsplats med lön som aldrig höjdes (hade samma lön när jag var 20 som när jag var 16...) så tröttnade jag lite. Det jobbet var att fota travsport, så det var Alltid ute och det var Alltid antingen för kallt eller för varmt och oftast blåsigt och regnigt.
Har också plåtat för ett ljud- och ljussättningsföretag, varit lite på en tidning, gjort lite enstaka extrajobb och sådär.

Största anledningen till att jag gav upp det var att jag inte kom dit jag ville. Mest av allt ville jag bara ha en inkomst och insåg att om jag skulle fortsätta som jag gjorde så skulle allt det jag älskar med foto kännas mycket mindre magiskt. Så jag valde att ha det som en hobby och göra någon extragrej ibland om jag får möjlighet. För att behålla magin liksom.

Jag älskar foto, och jag vill aldrig Sluta älska det. Hittar jag ett jobb där jag trivs och fortsätter älska det jag gör, då kommer jag så klart att göra det. Men jag känner även ett behov av en utbildning och ett jobb på sidan av, för att överleva. Foto kan jag alltid hålla på med på sidan av, men pengar Måste jag ha.

Nu blev det ganska långt, men jag kände att det krävdes!
Jag skulle hur som helst jättejättejättegärna jobba med foto, men inte _just nu_. Det är huvudpoängen i röran ovan! :)

Svar: Aww tack för den. Shit va glad jag blir :D
Oj lät sjukt slitit, men du har ändå hunnit med en hel del! Kan förstå att det tömde en på energi, synd att det resulterade i att du tröttnade lite :/ Det är nog lite olika det där, så länge man inte tappar själva intresset eller glömmer bort varför man älskar att skapa/fota från första början :)
Noukah

2013-05-05 @ 12:12:08
URL: http://worriedshoes.blogg.se
Postat av: Jenny W

You made my day!
Detta är så inspirerande:)!!!

KRAM

Svar: Men åhh TACK! <3 <3 You made mine too :)
Noukah

2013-05-06 @ 09:52:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback