"Protect your Art Carreer" - Stephen Silver

 
 
Tänkte sprida den här videon och hans kanal även här.
Ni som inte sett, se den. Särskilt ni som också utövar något konstnärligt.
Tycker den e insiktsfull. Och jag gillar att han e så rak på sak.
 
Ni som inte vet vem det är, han heter Stephen Silver och är en sjukt erfaren karaktärsdesigner.
Han har designat karaktärer för många v serier. Bla för Nickelodeon, Disney, Sony m.m.
 
 
Jag har ofta känt av det han pratar om, folk som förväntar sig att få bilder/teckningar/illustrationer gratis.
Big no-no.
Det e sjukt viktigt att hålla fast vid sitt värde, kräva ersättning för sitt arbete.
Den konstnärliga branschen är så in i helvete svår och tuff, man lägger ner hela sitt liv på att utvecklas och prestera bra. De timmarna, de ÅREN ska aldrig vara gratis för främlingar/kunder.
Kommer alltid finnas nån därute som vill förhandla ner ens värde.

Då pajar man bara för sig själv i längden, och resten av branschen med i slutändan.
 
 
- Andrea
 
 
 
 
 

"Jag är inte tillräckligt duktig"

 
 
Ah. Prestationsångest. Idétorka. Ingen inspiration.
Jag tror att alla här vet hur allt detta känns.
It suxx.

Jag vart vettskrämd förra veckan. It happens sometimes.
Har dock gått över nu. Som det alltid gör :)
Det är otroligt inspirerande att jobba med så många duktiga kollegor, men samtidigt så kan det vara otroligt läskigt.
För att inte tänka på alla gurus ute på konstforumen som bara verkar leka fram nya konstverk.
Man vill kunna prestera bra jämt. Rita och måla helt perfekt och bara vara bäst.
Och plötsligt så har man en sån där jobbig, trist och oproduktiv dag…

Aaaand here we go again. Hjärnspöken.

"Tänk om jag inte är tillräckligt bra? Tänk om jag inte kan bli duktigare än såhär?
Jag kanske borde sluta rita? BLA BLA BLAAAA blah blah blöööh"
 
Deer in the headlights, någon?


Allt det där är ju bara bs. En stor hög med bs.


ALLA mår såhär ibland. Och all tvivel som man känner för tillfället är ren lögn. Det går faktiskt över.
Man KAN_ALLTID_BLI_BÄTTRE.
Jämför bara vad man ritade för ett gäng år sen, så ser man en märkbar skillnad.

Det enda man behöver göra, hur motigt det än känns, är att fortsätta rita. No matter what.
Om det så är en liten grej på en post-it.
Rita saker man tycker om, varva sedan med saker du hatar att rita, eller tycker är svårt.
Plötsligt.. Efter en tid. Så har man faktiskt gjort framsteg. Så är det.

Det är bara att köra.




//Andrea

När man inte är på topp

 
 
 
 
Blah. Haft världens pissigaste dag idag.
Ställt väldigt höga krav på mig själv lately, och just nu känns det som att jag är sämst i världen på att måla.
Haha. Eller Buhu. Åkt världens berg och dalbana rent känslomässigt.
 
Man måste väl ha de dagarna också, så man kommer ihåg hur det känns när det väl går bra.
Och så är det helt normalt också. Alla mår ju såhär ibland. It suxx!
 
Kollat på litet pepp-videos nu iaf. Gör allt för att få upp humöret igen, för jag är verkligen inte den gladaste för tillfället.
 
Kanske hjälper det fler som känner lite tvivel.
 
 
I'll be back.
Stronger than ever before.
 
 
//Andrea

"Painting" starts with pain....

 
Chris Oatley, en konstnär på Disney skrev häromdagen ett riktigt tänkvärt blogginlägg om hur man förbättras i sitt skapande. Om hur viktigt det är att göra en massa studies, thumbnails, m.m så man bemästrar allt det där när det faktiskt är dags för att skapa det färdiga konstverket.
 
Jag själv vet om att jag gör allt för få studies, och borde göra det mkt oftare istället för att gissa mig fram på egen hand när jag målar.
 
Ta gärna en titt, och låt er peppas och inspireras! :)
 
 
 
 
//Andrea
 
 
 
 

Boktips: "The Perfect Bait"

"The Perfect bait" skriven och berättad av Bobby Chiu.
 
 
Ni som inte hittat det här än - se hit! Nej allvarligt, SE HIT.
Tänkte tipsa om en riktigt bra bok som handlar om konst, skapande, hur man blir bättre och framför allt hur man tar sig in i branschen som concept artist/illustratör/designer/konstnär/medmera!
 
Tjiho, min bok innehåller även en originalskiss av min idol himself! :D
 
Jag köpte boken i November, när jag var på CTNx i LA. Haft den med mig i väskan ett bra tag så den har blivit lite sliten ;) Fast sen insåg jag att jag inte har så mycket tid över för att läsa. Men vet ni vad? Den finns som audiobook oxå! Går att köpa via iTunes/AppleStore och den är inte så dyr. Nu på senare tid så har jag även sett att de tre första delarna finns utlagda GRATIS på youtube. Lyssna på de här nedan, ni kommer garanterat att bli inspirerade :)
 
//Andrea
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mina favorit peptalks av Bobby Chiu




Digital paintings & peptalks av Bobby Chiu

Nu mina vänner.

Jag tänkte dela med mig av något som hjälpt mig, peppat mig och alltid fått mig att gå den där extra milen när jag inte riktigt känt att jag orkat eller tvivlat lite på mig själv.


Jag tror de flesta känner igen honom(mina vänner och kollegor får skavsår i öronen av mitt tjat haha), och sett hans videos. Men ni som inte gjort det än - TITTA OCH LYSSNA PÅ DE.
Jag lyssnar ofta på hans videos/ljudbok medan jag målar. Det är otroligt inspirerande och gör mig alltid peppad.

Han berättar ur egen erfarenhet, och det finns verkligen hur mycket material som helst på hans kanal. Fullt med motivation och tips för alla som vill bli duktigare konstnärer, bryta sig in i branschen och uppfylla sina drömmar i livet.

Jag kan verkligen skriva en hel bok om varför jag gillar det han gör, men jag skippar nog det haha.
Tänkte bara att det kunde vara till hjälp för andra därute.
Som just nu kanske känner tvivel, utmatthet och förlorat motivationen. Men som fortfarande drömmer stort.
Det är aldrig försent, det är aldrig omöjligt och man behöver aldrig nöja sig med mindre, när man faktiskt i själva verket kan få MER.
Saker och ting BLIR bättre, bara man kör på, vad som än händer.

Efter att ha lyssnat på hans peptalks så har jag fått en helt ny syn på motgångar och hur man kan tackla de. Och det har FUNGERAT. Jag ser fan resultat :D
Sen att jag fick chansen att faktiskt åka ända till LA, presentera mig inför honom och tacka för allt han har gjort för mig och alla andra därute..
Det var bara ännu en dröm som gick i uppfyllelse.




//Andrea




Never, Ever Give up!



Såg den här igår kväll och kan bara inte låta bli att dela den här också. Se hela.

Jag är verkligen supersvag för såna här solskenshistorier, och människor som fortsätter tro på sig själva trots att de tycks ha alla odds emot sig.
Plötsligt så känns inte ens egna drömmar lika galna och omöjliga. Bara för att man inte kan uppnå sina mål idag, betyder det inte att man inte kommer göra det senare.

Något att alltid ha i bakhuvudet.

Jag själv har alltid varit envis och tjurskallig. Som tur är så har jag alltid haft folk i min närhet som trott på mig, men jag har även stött på gnällspikar som tvivlat eller bara vill bevisa för mig hur osannolika vissa av mina drömmar är.
Det är bara att bita ihop och köra på.
Vill man t. ex bli bättre på att rita och kunna livnära sig på det så behöver du inte ens ha superstora muskler, bara viljan.


Hoppas att ni har en bra söndag nu! :)


//Andrea

När man tvivlar på sig själv.

Bilder från gymnasietiden. När jag var 16-17 år. Olja, akryl, blyerts + en del fjantigt självtvivel.


Jag fick en kommentar för ett par dagar sen som gjorde att jag kände mig tvungen att ta upp detta. Nämligen när andra och en själv tvivlar på en. Sånt stör mig nåt så förbannat. Jag vet inte hur det är för er, men det känns som en viktig grej att ta upp emellanåt.

Man måste alltid tillåta sig själv att drömma stort, och strunta i vad andra tycker och säger. Det kommer alltid finnas osäkra/avundsjuka nötter därute som inte tror på en, och kommer med dumma kommentarer och förklarar för en hur osannolikt det är att du kommer uppfylla dina drömmar.
Skit i vad andra säger och lyssna bara på konstruktiv kritik, och de människorna som verkligen ger dig råd för att fortsätta framåt. Vill du bli bra på att teckna eller bli illustratör, DO IT. Kör bara.

Jag själv är, och har alltid varit en person som drömmer stort, Gigantiskt, ENORMT. Jag har haft turen att vara omgiven av folk som trott på mig när jag fått för mig att lyckas med diverse saker, och många av mina drömmar och önskningar har redan slagit in.
Men jag har även stött på torrbollar som bara varit negativa...


Förutom detta så har även jag haft perioder då jag varit nära på att lägga ner helt.
När jag gick i högstadiet så började jag hänga på en massa konstforum på nätet, och sakta gick det upp för mig hur STOR konkurrensen är därute. Hur många människor det finns som var så mycket bättre än en själv. Jag har alltid varit steget före mina klasskamrater och ansetts varit "bäst i klassen" på att rita, och det kändes tryggt på ett sätt liksom.
Internet kom att bli vän och fiende på samma gång. Jag fick ju reda på var ribban låg och vilken nivå jag skulle sikta på. Men samtidigt så började jag få komplex och blev stundvis helt paralyserad bara för att jag satte sån press på mig själv. Så jag vet hur även det känns, I've been there. Jag har tvivlat så hårt och varit arg, ledsen för att jag inte kände mig bra nog. Gymnasietiden var värst, då hade jag långa torrperioder och förmådde knappt att måla alls vissa ggr. Jag såg liksom inte poängen i det hela, och jag glömde nästan bort varför jag älskade konst så mycket. Tvivlet förstörde bara mer för mig. Det hjälpte mig inte ett jäkla dugg. Så onödigt.

Som tur är så var jag alldeles för tjurskallig och med tiden så började jag drömma stort igen, och jämförde mig mindre och mindre med alla. Visst, jag jämför mig än idag men jag tar det med en nya salt och försöker snarare bli peppad och lära mig istället för att bli ledsen. Min egna utveckling är mkt väsentligare, och jag ser att flera bloggar har tagit upp det här ämnet nu i dagarna. Och vad fasen, om de andra kan så kan väl du också? Ingen är född med superkrafter liksom.

Allt börjar med en hemlig liten dröm. Skydda den drömmen om du måste och fundera aldrig på OM. Fundera på HUR. Hur når jag dit? Hur ska jag få kunskapen? Hur mycket krävs det av mig?
Det är inte så svårt att veta vad som krävs när man vet de sakerna.
Acceptera aldrig ett NEJ av någon. Inte ens av dig själv. Vill man verkligen nåt så gör man det bara. Och det börjar alltid med en själv vad det än är. Ibland kan det ta lååång tid för att uppnå saker, så det gäller att aldrig bli besviken när det går för sakta.
Det är en väldigt cool känsla när man faktiskt övertygat sig själv att man kan om man vill.
Man märker när någon bestämt sig, något speciellt händer med den personen.
Plötsligt börjar de utvecklas i rasande fart.

Och åhh, det är så klyschigt allt det här som jag skriver men det är sant. Jag själv vet att när jag väl bestämt mig så brukar jag lyckas med saker. Och jag njuter mer av vägen dit än av själva resultatet.
Sluta aldrig vara nyfiken och sluta aldrig ha kul.
Och damn it, SKIT I andras jäkla gnäll. De borde sköta sitt helt enkelt, istället för att släcka andras drömmar med sina dumma övertalningar.



//Andrea

Om inspirationstorka

Ett urval av alla bilder som till större delen skapats på tåget + ett foto på "tåg-ateljén".


Jag såg ett inlägg hos Kan Dee's som handlade om att hon inte riktigt lyckades ta tag i skapandet det senaste året. Att hon har lust och inspiration, men det händer liksom ingenting?

Kände att jag verkligen behövde dela med mig av kommentaren jag gav även här, då detta är ett ganska vanligt problem. Kanske kan hjälpa andra.  I've been there too.


Såhär skrev jag som svar:


"Alltså ärligt talat så tror jag att man gör en alldeles för stor grej utav det. För inte får man ångest av andra "vanliga saker" Som att borsta tänderna? Skriver en text för hand? Varför behöver man inte förbereda sig mentalt för nåt sånt? Nej, man gör det bara, så e det bra sen.

Jag har oxå haft sån där löjlig idétorka från och till, ibland har det hängt över mig under flera års tid. Knepet för mig var att helt enkelt utsätta mig för en situation där jag inte kunde göra nåt annat än att teckna. Jag åker ofta tåg till och från jobbet, det innebär en nästan två timmars resa fram och tillbaka varje dag. Inget internet, inget rum som behövde städas, inget som distraherade. Bara jag, datorn och Photoshop. Då började jag att teckna, och göra det till en helt naturlig vana. Precis lika naturlig som att klä på sig innan man går utanför dörren. Och sen dess så går det mkt bättre.

Konst kräver mkt fokus, och man blir lätt avtänd när man inser att man har mkt frustration framför sig. Då är det hundra ggr lättare att göra nåt mer monotont.. Man gömmer sig bakom lättare arbete och konsten hamnar i skymundan.

Men om man rutinmässigt tecknar minst en halvtimme om dagen, come hell or high water så KOMMER DET SLÄPPA. Det kommer bli en naturlig, mer monoton grej. Vardagsmat.
Skitsamma om man ritar fult vissa perioder. Det fula är livsviktigt. De hundratals dåliga teckningarna MÅSTE UT UR SYSTEMET så man kan få fram de bättre. Annars blir man bara blockerad.

Det är min teori. Jag tecknar även när det känns piss, och allt blir fult. Men de dagarna behövs oxå, så man verkligen känner när man är in the zone. Och framför allt när man äntligen, lär sig något nytt.

Huvudsaken är ATT MAN GÖR, även när det känns jäkligt träligt.

Vakna, sätt en timer, BÖRJA TECKNA. Dra ut internet om det behövs. Och bli inte skrämd av att det blir fult i början. Alla ritar fult, man visar bara inte misslyckanden för man tror att de är fel. Vilket är en myt."


//Andrea

Något riktigt häftigt


Måste bara berätta en annan sjukt häftig sak som hände för ett par veckor sen.


Ni minns den här bilden?

Den jag även har som header här på bloggen. Det är ju en hyllning till en av mina favoritberättelser(Bok som även blivit till film) som yngre, få berättelser berör mig så mkt som denna, tårarna bara sprutar de dagar jag är lite mer "touchy-feely".
Anyway!

Jag hade i bakhuvudet att.. Jag borde hitta författarens kontaktuppgifter, han som skrivit historien och allt. Han gav ju lilla mig inspiration så det var ju en självklarhet att jag borde ge något tillbaka - jag ville skicka en print till honom som present.
Så jag började googla, hittade författarens hemsida, men ingen mailadress, bara snailmail. Darn it!
Jag visste ju inte om det var en adress direkt till honom eller inte, ville ju inte skicka iväg något som kanske kommer bort av misstag.

Så det fick stå kvar på min 2Do-list tills vidare. Jahapp.

Månaderna gick och jag såg hur den där punkten på listan blängde på mig vecka efter vecka. Jag borde verkligen komma till skott snart!

Jag tänkte på detta senast för ett par veckor sedan.
Så en kväll några dagar senare.... Får jag ett mail med titeln "Freak the Mighty".
Kan ni gissa vem det var från?
Jo, från författaren himself.

Han hittade mig först, och hur stora är oddsen? Wow, jag skrek rakt ut när jag insåg vad som hänt. Han älskade bilden och undrade var man kunde få tag på en utskrift så han kan ha den vid skrivbordet.

Haha?

Helt otroligt. Så vi gjorde ett byte, hehe. Han skickade fyra(!) signerade böcker till mig och jag skickade en print till honom. Förhoppningsvis så har paketet kommit fram nu, så jag hoppas han vart nöjd!
Jag blev jättenöjd med printen, skrev ut den på akvarellpapper och det såg verkligen handmålat ut.


Så nu är jag ännu säkrare på att jag kommer fixa en begränsad upplaga på några av mina bilder inom en väldigt snar framtid... Håll utkik! :)

Historien om de små grodorna ...



"Det var en gång ett gäng grodungar ...
… som ville ordna en kapplöpning.
Deras mål var att nå toppen av ett högt torn.

Mycket folk hade samlats för att ta del av kapplöpningen och heja på löparna ...
Kapplöpningen kunde börja ...


Men ärligt talat:


Ingen av åskådarna trodde riktigt på att grodorna skulle klara av att nå toppen.
Från publiken hördes yttranden som:

"Det måste ju vara jätteansträngande!!!
De kommer säkert ALDRIG fram."


och:
"De lyckas nog inte ta sig ända upp – tornet är alldeles för högt!"

Den ena grodungen efter den andra avbröt ...
... Men några fortsatte ändå klättringen …

Och folket skrek vidare:

"Det är alldeles för svårt!!! Ingen kommer att klara det!"

Allt fler grodor gav upp ... Men en av dem fortsatte mot höjderna ...
Han ville helt enkelt inte ge upp!


Till slut hade alla andra avbrutit utom en som slutligen nådde toppen!

Alla medlöpare ville förstås veta hur grodan riktigt bar sig åt för att klara strapatsen.
En av dem gick fram till grodan för att fråga honom om hur han lyckats med konststycket att komma ända fram till mål.
Då stod det klart för alla ...


Segraren var DÖV!!!


Vad lära vi härav?

Lyssna aldrig på människor som ständigt är negativa och pessimistiska ...
… de fråntar dig dina finaste drömmar och önskningar som du bär i ditt hjärta!
Tänk på vilken kraft ord kan ha: allt vad du hör påverkar det du gör!


Alltså:

Var ALLTID …

POSITIV!


Och framför allt:
Slå helt enkelt dövörat till om du hör någon säga att du inte kan förverkliga dina drömmar!
Tänk alltid:

"Också JAG klarar av det!"



Med det sagt så hoppas jag att alla har fått en liten spark där bak idag...
Är en total sucker för såna här sagor( vet dock inte vem som skrivit denna? Någon som vet?)


//Andrea

Peptalk från J.K Rowling

Måste bara få sprida lite fina vibbar vidare.
Lyssna på hela om ni inte gjort det än, speciellt ni som målar och skriver, eller tja, brinner för nåt kreativt över huvudtaget.




//Andrea

INTERNATIONELLA CAPSLOCK-DAGEN


JA MINA VÄNNER IDAG SKA JAG FÖRSÖKA SKRIVA MED CAPS HELA DAGEN, SOM SIG BÖR NÄR DET FINNS EN DAG PÅ ÅRET FÖR DET.

NOT MUCH TO REPORT REALLY,

JOBBAR PÅ SOM SIG BÖR
PÅ BRA HUMÖR SOM SIG BÖR
KATTERNA SOFTAR SOM SIG BÖR
DET FINNS SNÖ PÅ MARKEN UTAN FÖR( EHH, SOM SIG BÖR??)

JAG HITTADE DEN HÄR BRAIGA BILDEN VIA BRORSAN SOM HAR DEN SOM PROFILBILD - JAG TYCKER DEN E AWSUM.
SÅ JAG SNODDE DEN OCH LA UPP DEN HÄR OXÅ, KANSKE MOTIVERAR IDAG.

DESSUTOM MYCKET PASSANDE FÖR DEN HÄR DAGEN DÅ ALLT BÖR GÖRAS I CAPSENS-NAMN ;)
THINK BIG!



//ANDREA


Kreativt

Har ni ägnat er åt något kreativt än idag? Inte? Varför inte?
DO IT! Om det så e servettklotter. Vem vet vad det kommer föra med sig?

Kram

//Andrea

Lite motivation till alla



Hittade denna via ett par vänner och bekanta.
Tänkte att jag bara måste dela med mig av den här också.
Allt han säger är exakt vad jag tror på, det är precis det tänket man måste ha för att åstadkomma saker. Spelar ingen roll om det e stort eller litet.

Det finns så många som tror att man bara kan komma nånvart om man föds med en talang. Det är helt fel.
Spelar ingen roll om nån e superstar inom sitt område, om de inte fortsätter att utvecklas så kommer de mindre talangfulla med större drivkraft att gå om de människorna väldigt snart, trust me.

Om man frågar framgångsrika människor hur de lyckades, så är jag nästan helt säker på att de flesta kommer säga samma saker som t. ex Will Smith.
Ett mål, bestämdhet, passion och stenhårt arbete varje dag för att nå dit.
Det börjar i huvudet.

//Andrea



Tillbaka till startsidan


Noukah

Andrea Femerstrand

Hej och Välkomna!

Tjej. ÄLSKAR att rita, jobbar som koncept artist & illustratör. Anställd + enskild firma. Åker mycket tåg mellan Stockholm - Norrköping. Rider. Gillar knasiga katter. Samlar på fyrklöver.

Här delar jag med mig av min portfolio, egna privata skisser/tavlor, peptalks och lite vardagsranting. Ibland får katterna vara stand-ins.

Kontakta mig gärna via mail: contact(a)noukah.com

Allt material här (förutom där det nämns) ägs av mig. Kom ihåg att alltid fråga mig först innan du använder mina bilder!

Andrea Femerstrand - concept artist/illustratör bloglovin
RSS 2.0